boken

Har återupptagit boken igen, lagt in fler dikter och så. den är på 47 sidor nu.
Helst fantastiskt, längtar till den gör mer än bara ligger och skräpar i min dator. :p

har inte jobbat med den sen i maj förra året. helt galet. Måste se til, att fixa ett förlag och ett omslag.

känns bra att skriva här ibland trots att ingen läser det.

har rosa hår nu med btw

:)

Inatt var en dålig natt, mardrömmar, panik, hela köret. Tur att de va 1:A natten på länge

Satt och kollade runt lite på haket, hittade min personliga favorit bland allt jag har skrivit,
tänkte lägga upp den här.

Ska åka bort mot älskling om ett tag, ska åka över kista. orkar inte bråka med honom om att jag inte va i skolan.

______________________________________________________________________

ABSTINENS

Det där lilla suget i magen
Som tar över
Det kroppen kräver
Men som gör så mkt ont
Abstinensen är det enda som existerar

Vill supa mig så full att jag slutar minnas
Inte minns varken då eller dagen efter

Vill röka tills jag spyr galla av nikokickar
Känna hur min sönderhostade hals blöder

Vill pillertrilla tills smärtan i själen går bort
Eller till allt försvinner förevigt

Vill fly från verkligeheten, glömma hur det är att känna något.
Supa till verkligheten bara är en illusion,
Röka till jag har glömt hur det är att andas på riktigt,
Ta tabletter till jag har nått den nivå då jag inte kan känna något längre.


Dikt

Det där lilla suget i magen
Som tar över
Det kroppen kräver
Men som gör så mkt ont
Abstinensen är det enda som existerar

Vill supa mig så full att jag slutar minnas
Inte minns varken då eller dagen efter

Vill röka tills jag spyr galla av nikokickar
Känna hur min sönderhostade hals blöder

Vill pillertrilla tills smärtan i själen går bort
Eller till allt försvinner förevigt

Vill fly från verkligeheten, glömma hur det är att känna något.
Supa till verkligheten bara är en illusion,
Röka till jag har glömt hur det är att andas på riktigt,
Ta tabletter till jag har nåt den nivå då jag inte kan känna något längre


Sårad

Tillägnad I:

Svider..
Det gör så ont.
Som ett brännsår du inte kan låta bli,
Det svider att se sanningen.
Att du aldrig älskat mej,
att jag aldrig var värd något.
Men det är dags att bli stor nu,
sluta gråta när du sårar.
Dags att inse att du alltid kommer göra så här,
såra och leva på andras bekostnad.

Du ska inte göra detta mot mej med,
jag vägrar att bli utnjyttjad,
Hade de inte vart för att de bara är ett år kvar,
om inte de hade jag flyttat hem igen.

Jag är arg och ledsen,
jag orkar inte bli sårad mer.
Hitta någon annan att såra och trycka ner,
för mej lär du inte se nå mer...


Varje dag

Varje dag kämpar jag för att överleva, för att bara orka ta mej igenom dagen.
Varje dag utkämpar jag ett krig, mot mej själv.
Min högsta önskan i livet är att kunna få klara en enda dag utan att behöva kämpa.

Jag har alltid, oavsett vad som hänt, låtit mina vänner gå före mej.
Alltid, oavsett hur jag har mått.
Jag har kunnat sitta och precis tänkt ta livet av mej, men slutat för att någon behöver mej.
Jag vet inte om någon någonsin har gjort det för mej.

Jag har glömt bort hur man har ett fungerande socialt liv, kanske har jag aldrig haft något.
Jag har glömt bort hur man skaffar vänner, kanske har jag aldrig haft några.
Jag är inte säker på om jag vet hur det är att älska någon, kanske har jag aldrig älskat,
Jag är inte säker på om jag vet hur det är att bli älskad, kanse har jag aldrig blivit de.

Jag vet inte om jag någonsin har levt, eller om allt bara är en illusion.
Jag vet inte om jag lever, eller om jag är en levande död

RSS 2.0